Tomboy

När 10-åriga Laure flyttar till ett nytt område bestämmer hon sig för att anta en ny identitet. När hon spelar fotboll med grabbarna på gården är hon ”Michael”. Hon är glad och lycklig över att äntligen kunna vara sig själv. Men andra har svårare att acceptera identitetsbytet, och när sommaren går mot sitt slut konfronteras hon av sina föräldrar, som anser att detta måste få ett slut.

Det som framför allt imponerade på mig var skådespeleriet, som känns helt naturligt. Det är inte alltid barnskådespelare håller måttet, men här är insatsen fläckfri. Man får känslan av att det är en dokumentär snarare än en spelfilm. Förmodligen har de långa lekscenerna improviserats fram. Göteborgs-Postens Emma Engström skrev så här:

”Regissören Céline Sciamma är en grymt skicklig personinstruktör, vilket märktes redan i debuten Water lillies (2007). Genom utsökt spel mellan Zoé Héran och lilla Malonn Lévana, två riktiga fynd, får vi se att det bara är med sin lillasyster som Laure kan glömma sin kropp.

Med ett soundtrack av Jean-Baptiste de Laubier, också känd som Para one, skapar hon en skimrande bubbla där allt är möjligt, innan tonåren sätter sina tänder i kroppen. Bland annat finns här ett underbart vattenkrig som sätter igång doft- och känselminnen från barndomen. Föräldrarna är skildrade med trovärdighet, liksom den avancerade balansgång en förälder måste klara för att skydda ett barn som inte passar in i mallarna.”

JE