Titel vid första censureringen Fängelset
Regi Ingmar Bergman. Manuskript Ingmar Bergman. Produktion Terraproduktion. Producent Lorens Marmstedt. A-Foto Göran Strindberg. A-ljud: Olle Jakobsson. Kompositör Erland von Koch (originalmusik), Alice Tegnér, Oscar Ahnfelt. Musik i urval Psalm 355 "Blott en dag ett ögonblick i sänder" (musik Oscar Ahnfelt, text Lina Sandell, pseudonym för Carolina Sandell), "När lillan kom till jorden" (text och musik Alice Tegnér), "Vart ska du gå?" (musik Alice Tegnér till gammalt rim). Arrangör Erland von Koch. Arkitekt P A Lundgren. Klippning Lennart Wallén. Produktionsledning Allan Ekelund. Scripta Chris Poijes. Inspelningsplats Sandrewateljéema, Stockholm. Gamla Stan, Stockholm. Laboratorium Film-Labor. Antal akter 5. Censumummer 75.006. Datum 18.3.1949. Längd 2160 m. Längd efter klipp 2150 m. Beteckning Gul. Specificering av klipp I akt V: förkortning av scener i samband med självmord. Antal kopior 15. Distributör Terrafilm. Premiär i Stockholm 19.3.1949 Astoria.
Rollista: Doris Svedlund (Birgitta Carolina Söderberg), Birger Malmsten (Themas, författare), Eva Henning (Sofi, hans fru), Hasse Ekman (Martin Grundé, filmregissör), Stig Olin (Peter), Irma Christensson Linnea, Birgitta Carolinas syster Anders Henrikson Paul, fd matematiklärare Marianne Löfgren Signe Bohlin, pensionatsvärdinna Curt Masreliez Alf Arne Ragnebom (Brevbärare, Annas fästman), Carl-Henrik Fant (Arne, skådespelare), Inger Juel (Greta, skådespelerska), Torsten Lilliecrona (Filmfotograf), Segol Mann (Belysningsbas), Börje Mellvig (Kommissarie), Åke Engfeldt (Polis), Åke Fridell (Magnus, gäst på Bohlins pensionat), Lasse Sarri (Lasse), Britta Brunius (Hans mamma), Gunilla Klosterborg (Mörk dam), Ulf Palme (Man i drömmen) Enligt vissa produktionsuppgifter spelar Ulf Palme rollen som barnafadern. I den färdiga filmen återfinns han dock endast ett kort ögonblick i drömsekvensen. anm.I alla filmografier brukar anges att Birgit (Bi bi) Lindqvist spelar Anna,Signes dotter. så är inte fallet utan denna roll spelas av okänd skåd.(Bibi Lindqvist har dock en mindre roll i filmen).
Fängelse brukar anses vara Ingmar Bergmans "genombrottsfilm". Detta innebär nu inte att hans föregående på något sätt skulle vara ointressanta, vare sig formellt eller tematiskt. Däremot kan man hävda att han här lyckats ge sin skildring en koncentrerad form, en känsla av instängd ångest som han senare skulle utveckla i en rad senare filmer – kanske dock inte lika avspänt som här.Underrubriken är "en moralitet för filmen". Och vad det gäller är en skildring av djävulen och ondskan här i vår tid.
Man kan se filmen som ett ovanligt tidstypiskt utslag för den sk 40-tal ismen (dvs ur den litteratur-historiska aspekten) med dess ångestdiktning framsprungen ur en känsla av värdesammanbrott och världskaos.40-talet var en god tid för antirationalism och irrationalism och det var mer än på ett håll som man besvärjde tankegods från sammanbrottet efter det förra väldskriget (Spengler et al).
Fängelse är också en uppvisning i 40-talistiskt symbolspråk men inte utan en svart humor som är mycket Bergmansk.Filmen är nu inte bara metafilm genom att den handlar om en filminspelning.Bergmans "rival" inom filmen vid denna tid, Hasse Ekman, spelar en bärande roll som en filmregissör, som håller på att filma en komedi,när han får berättelsen uppdukad för sig och börjar föreställa sig den. Samma år spelade Ekman själv sin egen "version" – man kalla det hans anti-Fängelse – i Flickan från tredje raden. Där Bergman säger att livet är ett helvete säger Ekman i sin skimrande fesaga att världen trots allt inte är den svarta avgrunde den synes vara.