Regi: Billy Wilder. Manus: Wilder och I.A.L. Diamond efter novellen ”Fedora” i boken Crowned Heads av Thomas Tryon. Foto: Gerry Fischer. Klipp: Fredric Steinkamp, Stefan Arnsten. Dekor: Robert André. Arkitekt: Alexander Trauer, Kläder: Charlotte Flemming, Musik: Miklos Rozsa.
I rollerna: William Holden (Barry Detweiler), Marthe Keller (Fedora), Hildegard Knef (grevinnan Sobryanski), José Ferrer (doktor Vando), Mario Adorf (hotellägaren), Michael York (sig själv), Henry Fonda (sig själv), Frances Sternhagen (Miss Balfour), Hans Jaray (greve Sobryanski), Gottfried John (Kritos), Stephen Collins (Barry Detweiler, 25 år), Arlene Frangis (TV-hallåan), Jacques Maury (huvudvaktmästare), Christine Mttller (Antonia som barn), Ellen Schwiers (sköterska), Fredy Mayne (regissören till ”Leda an the Swan), Peter Capell (regissören till ”The Last Waltz”), Bob Cunningham (regiassistenten), Christoph Kflnzler (butiksbiträdet), Mary Kelly (Gladys), Elma Karlowa (jungfrun), Panos Papadopoulos (bartendern), Rex McGee (fotogarfen). Produktion: Helmut Jadele för Bavaria Atelier/La Société Francaise de Production, BRD/Frankrike 1977. Längd: 115 minuter. Svensk premiär: 50/5 1984.
”Pojkarna med skägg står vid rodret. De behöver inget manus, bara en handkamera och en zoomlins”. Den som levererar denna beskrivning av den moderna filmvärlden är den åldrade och inte länge så framgångsrike filmproducenten Detweiler som i Fedora försöker intressera den tillbakadragna storstjärna Fedora att återvända till vita duken, för att ge dem båda en välbehövlig succé. Det ligger nära tillhands att se Detweiler som, kanske inte ett självporträtt av Billy Wilder, men som en person som står för de åsikter som är Wilders egna. En annan oundviklig parallell är naturligtvis Sunset Boulevard (1950), Wilders bittra film om Hollywood som måste räknas till de klassiska filmerna om filmmetropolen. I den filmen lyckades Wilder återföra en gammal stjärna till vita duken, Gloria Swanson. Här försöker Wilders alter ego gör samma sak.
En annan förbindelse med Sunset Boulevard är William Holden, där spelade han en manusförfattare som kom i kontakt med den åldrade filmstjärna Norma Desmond (Swanson), med ödesdigra konsekvenser för honom själv. Här spelar Holden, skrudad i en halmhatt som är typisk för personen Billy Wilder, en producent som försöker gör, på film, vad Wilder en gång lyckades med i verkligheten. Wilder tillhör de gamla filmrävarna, han har varit aktiv sedan 20-talet. Under 50-talet var han manusförfattare i Hollywood, bland annat åt Ernst Lubitsch och Howard Hawkes.
Wilder regisserade sin första film 1942, Kadettflickan (The Major and the Minor), en tidstypisk komedi med Ginger Rogers. Har har sedan fortsatt att göra filmer av mycket hög klass, som den pessimistiska Sensationen för dagen (Ace in the Hole, 1951) om massmedias hysteri som inte bara bevakar utan även skapar nyheter. Komedin Ungkarlslyan (The Apartment, 1960) om hur man gör karriär genom att låna ut sin våning till sin överordnade för deras snedsprång. Wilder kan nog inte beskrivas som ”formellt särskilt märkvärdig, även om han alltid omgett sig med skickliga yrkesmän av den typ som det finns så inånga av inom den amerikanska filmindustrin. Hans styrka är filmmanuskripten, han är alltid medförfattare till sin filmer, som är välskrivna med många giftiga repliker.