F.P.1. antwortet nicht

F. P. 1. svarar inte, som väl den svenska översättningen på kvällens film borde bli är en intressant och spännande film om flygning, industrispionage, kärlek och ond bråd död. F. P. 1. är en konstgjord ö i Atlanten avsedd för flygplan att mellanlanda på under resan mellan Europa och Amerika.

Filmen gjordes av det stora tyska bolaget Ufa år 1932 och trots att det hela är en uppdiktad historia efter en roman av Curt Siodmak (som föresten är bror till regisören Robert Siodmak som vi denna termin får se prov av både under sin tyska och amerikanska tid) trodde flera tyska tidningar att det fanns en verklighetsbakgrund och att Lufthansa experimenterade med en kostgjord ö för flygplan. I filmen medverkar flera av tysk 30-talsfilms mera prominenta skådespelare, ex vis Hans Albers som var en av de allra största. Han spelar även med i den andra av de båda tyska 30-talsfilmerna (Quick) som Goethe-institutet så välvilligt ställt till vårt förfogande denna termin.

Vidare finner vi Sybille Schmitz som i en tysk filmbok beskrivs med följande livfulla fraser, i fri översättning: Sybille Schmitz framgång var att hon inte såg ut som fröken Schmitz, åtminstone inte som man föreställde sig att fröken Schmitz skulle se ut. Hon är lång och slank och alls inte speciellt vacker. Men hon är oerhört intressant. Hennes hemlighetsfulla oregelbundna ansikte som är inramat av mörkrött hår domineras av hennes utomordentligt levande ögon, som lika väl på film som i verkligheten har en obeskrivligt fascinerande utstrålning. Sybille Schmitz behöver inte öppna munnen. Hon kan med en blick uttrycka allt. Om hon även öppnar munnen är det som det strömmade ut musik. Hennes röst är klar och samtidigt dunkelt vibrerande. Dessutom kan hon spela. Men hennes utseende passar inte för alla roller. Man kan bara tänka sig henne som en mondän problematisk kvinna, som en spion, som en äventyrerska.

Den danske mästerregisören Karl Dreyer använde henne i sin film Vampyr från 1931. Hennes första film för Ufa var just F. P. 1. antwortet nicht. Trots de många framgångarna blev hennes karriär en smula beslöjad och törnbeströdd, man vet att Goebbels inte tyckte om henne. Varje regisör som ville ha henne fick snabbt veta att minister Goebbels hellre såg en annan skådespelerska i den aktuella rollen. Gustaf Grundgens var verkligen tvungen att kämpa för att få med henne i sin film Tanz auf dem Vulkan.

En annan av skådespelarna i filmen är kanske mer känd i Sverige, nämligen Peter Lorre. Vem minns inte hans utmärkta rollporträtt av barnamördaren i Fritz Langs M. Eller hans förskrämda småfifflare i Casablanca. I F. P. 1. antwortet nicht har Lorre inte huvudrollen men det är ändå en njutning att se en så skicklig skådespelare framför kameran.

LH