I nattens mörker

”I said I'am a visual stylist, a VISUAL STYLIST (bangs on the table)”

”Han är en säker bildberättare men har kritiserats for att överbetona inslag av sadistiskt våld och snedvriden sexualitet”

Två uttalande, ett av, ett om, Brian De Palma (det första ur Film Gomment, oktober 1984, det andra ur Bra Böckers nya filmlexikon). Båda säger något om hans konst. De Palmas filmer är alltid njutningsfulla att se. Detta är viktigt: att själva seendet, betraktandet av filmen i biografmörkret, är en värdefull upplevelse. Sedan är det en annan sak med filmens eventuella mening och syfte. De Palma är inte ute for att förändra, eller förbättra världen. Han har själv sagt att artister och konstnärer är egoister som är upptagna, eller besatta, av sina egna upplevelser, vill man förbättra världen skall man bli läkare eller någonting liknande, menar De Palma. Detta är något som många inte kan, eller vill förstå, och därför brukar attackerna mot De Palma vara legio. Han angrips för sin så kallade ”kvinnosyn”, för det våld som kvinnor utsätts för i hans filmer etc.

I nattens mörker orsakade en mycket hetsig debatt i USA, och man kan skönja spår av debatten även i svensk press. Klarseende kommenterar regissören att om man inte gillar hans filmer kan man använda sina pengar till något annat. Hitchcock brukar alltid nämnas i samband med De Palma, många anser De Palma som en enkel efterapare. Men förhållandet är mer invecklat än så, det finns onekligen mycket av Hitchcock i De Palmas filmer (sämre förebild kan man ju ha) men det är ofta medvetet, ibland som ren provokation från De Palma (”Vill ni ha Hitchcock-påverkan så ska ni banne mej få det”). De Palma säger att han lärt sig ”grammatiken” hos Hitchcock, och sedan använder han det på sitt eget sätt. Många sekvenser i De Palmas filmer går att återföra till olika Hitchcock-filmer, och om inte annat så håller detta ju moderna kritiker med invecklade teorier sysselsatta.

De Palma vet också, precis som Hitchcock visste, att filmbranschen är kommersiell – det är pengarna och vinstintresset som styr, och det är inget konstigt med det, har man stor och ömtålig konstnärssjäl som vill göra ”konstnärliga” och privata filmer har man inget i filmbranschen att göra. Denna sanning skulle man önska att flera insåg, så man slapp detta ständiga gnäll på filmbranschen för att den är kommersiell, det är det som är meningen (alla vill vi tjäna pengar !), att det sedan som en ”biprodukt” uppstår produkter av högst konstnärligt värde är en annan sak. I nattens mörker har ingen enhetlig handling, detta är en del av filmens mening.

HE