Titel under inspelning: Don Juan tappar minnet. Regi: Hasse Ekman. Manuskript: Hasse Ekman. Produktion: Terraproduktion. Producent: Lorens Marmstedt. A-Foto: Hilding Bladh. B-Foto: Evert Löfstedt. A-Ljud: Lars Nordberg. Kompositör: Kai Gullmar (pseudonym för Gulli Bergström) (originalmusik), Gunnar Malmström. Musik i urval: ”Operaparodi” (musik Gunnar Malmström), ”Du eller ingen” och ”Med dej i mina armar” (musik Kai Gullmar, texter Hasse Ekman). Arrangör: Sune Waldimir (pseudonym för Sune Engström). Orkesterledare: Sune Waldimir. Särskilda solister: Ruth Moberg (sång). Arkitekt: Arthur Spjuth. Klippning: Rolf Husberg. Produktionsledning: Lorens Marmstedt. Inspelningsplats: Sandrewateljéerna, Stockholm. Djurgården, Stockholm. Laboratorium: Film-Labor. Antal akter: 5. Censurnummer: 62.047. Datum: 6.11.194.0 Längd: 2265 m. Beteckning: Gul. Antal kopior: 18. Distributör: Terrafilm. Premiär i Stockholm: 9.11.1940 Grand (förhandspremiär på Grand den 8.11.1940).
Rollista: Edvin Adolphson (Krister Dahl, direktör), Karin Ekelund (Barbro Brandi, hans f d fru), Thor Modéen (Vårby, Kristers betjänt), John Botvid (Alexander Danielsson, taxichaufför), Marianne Aminoff (Britt, en av Kristers dambekania), Katie Rolfsen (Hilda, hembiträde hös Barbro), Stig Järrel (Amanuens Felix Tallgren), Leif Amble-Naess (Signore Sardini, sånglärare), Anna-Lisa Baude Fru Svensson Carl-Gunnar Wingård Hennes advokat Nils Jacobson Höglund, kamrer Mimi Pollak (Fröken Carlander, kassörska), Eivor Engelbrektsson (Fröken Svensson, telefonist), Nils Hallberg (Springpojke på Kristers kontor), Julia Caesar (Kristers nya sekreterare), Ilse-Nore Tromm (Ester), Anna-Lisa Ryding (Connie), Emil Fjellström (Kusken), Åke Johansson (Caddy), Willy Peters (Gäst på partyt), Sven-Olof Sandberg (Gårdssångare), Wio-la Brunius (En dam), Karin Albihn (En kvinna), Stig Johansson (En man på gatan).
Förra året innebar lite av en återupprättelse för Hasse Ekman då TV körde en serie med hans filmer och diverse kulturpersonligheter lite häpet uttalade sitt gillande. Det kan ju tyckas vara lite i senaste laget – några av hans bästa filmer har ju visats någon gång då och då – men det behövdes tydligen en regnsommar och hans filmer i större mängd för att det skulle hända något. Nu är hans relativa storhet som filmare inte ny för studions medlemmar. För några terminer sedan visades här en av hans bästa filmer Ombyte av tåg. Varken den eller några av hans andra allra bästa filmer (som Banketten, Kungliga patrasket, Flickan från tredje raden mfl) fanns ändå med i TVs utbud.
Kvällens film som var hans debutfilm hör till hans lättare filmer (med en av svensk films stora komedienner Karin Ekelund) och är en logisk fortsättning på hans brådmogna karriär. Han debuterade ju som mycket ung som skådespelare (och spelade bl a mot pappa Gösta i Intermezzo, filmen med den klassiska repliken om AIK). Han avancerade snart till manuskriptförfattare – i tidens ”sed” på krogen (dock mycket sedesamt på Cecil med kaffe i koppen). Detta och mycket därtill han skrivit om i sin memoarbok Den vackra ankungen – titeln säger precis vad det handlar om. Den är emellertid fortfarande mycket läsvärd och kan rekommenderas för läsning till den som vill ha ytterligare bakgrund till kvällens film och andra i hans tidiga karriär.