Regi: Alain Resnais.
Manus: Jean Gruault. Foto: Sacha Vierny. Scenografi: Jacques Saulnier, Philippe Turlure. Musik: Hans-Werner Henze, Jeffery Cotton. Klipp: Albert Jurgenson, Jean-Pierre Besnard. Produktion: Philippe Dussart för Philippe Dussart/Films Ariane/Films A2, Frankrike 1984.
Skådespelare: Sabine Azéma (Elisabeth Sutter), Fanny Ardant (Judith Martignac), Pierre Arditi (Simon Roche), André Dussolier (Jérôme Martignac), Jean Dasté (Dr Rozier), Geneviève Mnich (Anne Jourdet), Jean-Claude Weibel (specialist) m fl.
Längd: 93 min. Ej visad offentligt i Sverige.
Kärlek in i döden, eller Kärlek till döds.
Alain Resnais är en av de mest egensinniga av filmregissörer och följer alltid helt egna vägar i sina filmer. Eftersom han råkade debutera i slutet av 50-talet brukar han grupperas in i Den nya vågen, men det är svårt att hitta några andra filmer som liknar hans. Ändå har hans påverkan på filmkonsten i övrigt varit långtifrån försummbar, filmer som Hiroshima, mon amour, I fjol i Marienbad och Ödets hand hör till klassikerna.
Numera brukar hans filmer över huvud taget inte importeras till Sverige (den senaste var Min farbror från Amerika) vilket är långt ifrån detsamma som att de numera skulle vara mindre intressanta. L’Amour à mort är hans senaste film (så vitt jag vet) och lär knappast den heller visas på våra biografer.
Resnais har gjort sig känd för sitt nyskapande av berättartekniken där tiden, minnet och inre tillstånd får ett filmiskt uttryck på ett sätt som aldrig tidigare (se t ex Ödets hand). L'Amour à mort är däremot ovanligt ”rakt” berättad för att vara Resnais.
Speluppställningen är enkel – fyra personer, två par. Simon Roche är arkeolog och bor tillsammans med Elisabeth Sutter i Provence. Judith och Jérôme Martignac, deras vänner, är båda protestantiska präster. I filmens upptakt dör Simon, en händelse som kommer att förfölja honom genom hela filmen.
NB