Marie

Marie Ragghianti, ensamstående mor som tagit juridisk examen, blir den första kvinnliga ordföranden i staten Tennesees frigivningsnämnd. Hon upptäcker snart att fångar kan köpa frigivning och hon tar upp kampen mot denna rättsröta…

Under senare år har man inom amerikansk film kunnat se en klar förändring i skildring av överheten, och över huvud taget hur samhället fungerar, och ofta hur det inte fungerar. Detta är säkert en följd av Watergateskandalen. Förr betraktades överheten med välvilja, man trodde på dess försäkran att maktutövande bara var en tung plikt som de uppoffrande tog på sig för allas bästa. Politiker och administratörer var hederligt och duktigt folk som alltid gjorde sitt bästa för att vi andra skulle få det bättre.

Så är det inte längre, nu utmålas dessa människor nästan alltid som cyniska och grymma människor med egoistiska preferenser som ignorerar medborgarnas intressen och bara vill sko sig själva — korruption är legio. Den som vill röja upp i denna djungel utsätter sig ofta för livsfara. Även om denna bild av överheten ibland går till överdrift ger den uttryck för en hälsosam misstänksamhet, det är en gammal sanning att makt korrumperar.

Skildringen av kampen mot rättsrötan har långa traditioner i Amerika, ibland är det nog så att problemen klaras av för lätt, det goda segrar, slutsatsen blir att man kan göra någonting åt det som är fel. Det är en förhoppningsfull inställning, men inte alltid särskilt trovärdig.

Roger Donaldson kommer från New Zealand, hans fängslande äktenskapsskildring Smash Palace, 1982, har tidigare visats av Filmstudion. Han har även gjort den senaste versionen av Bounty, 1985, och verkar nu fast etablerad i USA.

Maries största tillgång förefaller vara Sissy Spacek i huvudrollen — hon var egentligen det enda som svenska kritiker fann positivt vid filmens Sverigepremiär, i övrigt var det mest gnäll som vanligt.

HE