Fall på eget grepp
Regi: Claude Sautet.
Manus: Claude Sautet, Jean-Claude Dabadie, Claude Néron efter en roman av Néron. Foto: René Mathelin. Musik: Philippe Sarde. Produktion: Frankrike 1970.
Skådespelare: Michel Piccoli (Max), Romy Schneider (den prostituerade), Bernard Fresson (Abel), George Wilson, François Périer, Bobby Lapointe, Michel Creton, Henri-Jacques Huet, Jacques Canselier, Alain Grellier.
Längd: 115 min. Svensk premiär: 28/4 1973.
Att poliser ibland har svårt att få fast brottslingar är välbekant. Polisen Max tar till knepet att utnyttja en honom närstående person ur det lätta gardet så att hon i sin tur manipulerar några småtjuvar till att begå en stor kupp, som sedan Max kan avslöja. Hur det går avslöjas av filmens svenska titel, orginaltiteln kan översättas med Max och bråkmakarna/duellanterna.
Claude Sautet hör inte till de (i Sverige , reds anm) mest kända franska filmregissörerna, vilket nog är litet synd. Han har gått den långa vägen, under många år var han manusförfattare åt andra regissörer och var känd som en ”manuskript-doktor” som alltid kunde kallas in om man fick problem. Detta är förmodligen anledningen till att hans filmer alltid är mycket välkonstruerade. Han började regissera på 50-talet med några tidstypiska gangsterfilmer. Sautets bästa tid, hittills, var på 70-talet då han gjorde flera uppmärksammade filmer om kärlek och andra mänskliga relationer.
Sautet är inte någon ”filmisk nyskapare” utan han förvaltar på ett utomordentligt sätt en klassisk tradition inom fransk film genom att trovördigt och förstående skildra människor. Detta gör han med skenbart enkelt filmspråk och med hjälp av flera av fransk films bästa skådespelarkrafter.
HE