Regi: Nagisa Oshima. Manus: Nagisa Oshima, Paul Mayersberg efter ‘The Seed and the Sower’ av Laurens van der Post. Foto: Toichiro Narushima. Musik: Ryuichi Sakamoto. Scenografi: Jusho Toda. Klipp: Tomoyo Oshima. Produktion: Jeremy Thomas för Recorded Picture Company i samarbete med Cineventure, TV Asahi, Oshima Productions, England/Japan 1982.
Skådespelare: David Bowie (Jack Celliers), Tom Conti (John Lawrence), Ryuichi Sakamoto (kapten Yonoi), Takeshi (sergeant Hara), Jack Thompson (Hicksley-Ellis), Johnny Okura (Kanemoto), Alistair Browning (De Jong), James Malcolm (Celliers bror), Chris Broun (Jack Celliers, 12 år), Yuya Uchida (militärlägrets kommendant), Ryunosuke Kaneda (överste Fujimura), Takashi Naito (löjtnant Iwata), Tamio Ishikura (åklagaren), Rokko Toura (tolken), Kan Mikami (kapten Ito), Yuji Honma (menige Yajima).
Längd: 124 min. Svensk premiär: Look 26/8 1983.
Ett japanskt fångläger på Java under 2:a världskriget. Den japanska regimen är hård och grym. För japanerna är det förnedrande att tas till fånga, och följdaktligen kan de behandla krigsfångar hur som helst. Men trots detta uppstår en viss kontakt mellan japaner och engelsmän.
Nagisa Oshima tillhör de internationellt mest kända, något yngre, japanska filmregissörerna. Han är född 1932 och har varit verksam inom filmen sedan 50-talet. Han har ofta tagit upp kontroversiella ämnen och blivit mycket omdiskuterad i sitt hemland. Mest känd, eller ökänd, är han för den inte helt lyckade ”konstnärliga” porrfilmen Sinnenas rike från 1976.
Det Oshima lyckats åstadkomma i Merry Christmas Mr Lawrence är en intressant diskussion av hur människan starkt präglas av sin sociala miljö, hur hon formas av den, samtidigt som hon formar den. Det hårda och auktoritära, grymma och våldsamma japanska samhället ställs mot det engelska, som också är våldsamt och grymt, auktoritärt och hårt. Båda dessa samhällen och dess människor är i lika hög grad fågna i sina icke ifrågasatta normer. Inget av dem är bättre eller sämre, några objektiva kriterier för värderingar av samhällen, och deras moralsystem, politiska föreställningar etc finns icke.
Människans lott är att svika, tycks Oshima mena; den japanske kapten, formad av den feodala armén med sin ära och lojalitet har svikit sina kamrater. Den engelska majoren, formad av den pennalism satt i system som det engelska skolsystemet är, har svikit sin krympling till bror. Men alla måste på något sätt leva med sitt svek.
Den amerikanske kritikern Richard Corliss skriver om filmen: ”This is an art-house Bridge on the River Kwai, with neither bridge nor river, only a fatal, futile game that each side plays with different rules”.
HE