Regi: Victor Sjöström. Manus: Victor Sjöström, Sam Ask efter ett skådespel av Jóhann Sigurjónsson. Foto: Julius Jaenzon. Musik: Torbjörn Iwan Lundqvist (till 1986 års version). Arkitekt: Axel Esbensen. Produktion: Charles Magnusson, Svenska Biografteatern, Sverige 1918. Skådespelare: Victor Sjöström (Berg-Ejvind), Edith Erastoff (Halla), John Ekman (Arnes), Nils Arehn (sockenfogde), Artur Rolén (dräng hos Halla), Jenny Tschernichin-Larsson (Gudfinna), William Larsson (Bjärni). Längd: 109 minuter. Svensk premiär: 1/1 1918, Röda Kvarn (Stockholm).
Victor Sjöströms film Berg-Ejvind och hans hustru hör till en av milstolparna i den svenska (och internationella) filmhistorien. Filmkonsten hade haft svårt att bli accepterad som en konstform och ansågs av många kritiker som blott och bart ett billigt och simpelt folknöje — något som hade föga att göra med konst. Victor Sjöström var en av de som ansträngde sig hårdast för att ge erkännande åt filmKONSTEN. Bland annat tog det sig uttryck i hans filmatisering av litterära verk, i synnerhet Selma Lagerlöfs romaner. Även om hon ställde sig lite skeptisk till det hela i början blev samarbetet mycket fruktbart och han kom att filmatisera fem berättelser av Lagerlöf: Tösen från Stormyrtorpet (1917), Ingmarssönerna I & II (1918), Karin Ingmarsdotter (1919), Körkarlen (1929) och The Tower of Lies ( = Kejsaren av Portugallien, 1925). [Ingmarsönerna I & II och Karin Ingmarsdotter är hämtade ur romanen Jerusalem.]
Kvällens film bygger dock på en dåtida succépjäs av islänningen Jóhann Sigurjónsson. Handlingen utspelar sig på Island i mitten av 1800-talet. Berg-Ejvind har förklarats fredlös och tvingas fly upp i fjällen med sin hustru.
1986 satte man musik, komponerad av Torbjörn Iwan Lundqvist, till Berg-Ejvind och hans hustru och det är denna kopia som visas i kväll.
”Man får vara Victor Sjöström mycket tack skyldig, som här lyft även biografdramatiseringen på en verkligt konstnärlig nivå, till skillnad från allt det neddragande misch-masch som i allmänhet hittills bjudits på i den vägen.” [ur Politiken 1918]
MN