Bolwieser

I en liten bayersk landsortstad, någon gång på 1920-talet, bor den snälle stationsföreståndaren Xaver Bolwieser med sin vackra fru Hanni som han avgudar. Även hon älskar till en början sin man men börjar även känna sig snärjd av hans omsorger och söker bryta sig ur detta fängelse genom att inleda ett förhållande med en bekant till familjen. Skvallret börjar men Xaver Bolwieser vill inget se och inget förstå. Han som älskar sin fru så mycket att han t o m går ut på krogen, fast han hellre vill vara hemma med henne, bara för att ingen ska tro att hon gjort honom till toffelhjälte.

Det hela kan tyckas vara ett trivialt tema men Fassbinder gör det hela till ett slags kammarspel om ett äktenskapsinferno och om förödmjukelse. Bakgrunden till filmen är en roman (publicerad 1931) av den tyske författaren Oskar Maria Graf som skrev denna bok, ”…en bitter brygd fylld av erotik, svek och förnedring… utspelad mot en småstadsfond av tristess och grymhet, liderlighet och intolerans.”

Fassbinder tillfrågades om han ville göra en TV-uppsättning av detta och han accepterade då han ansåg att den tog upp det tema han hela tiden sysselsatt sig med – ”människans ensamhet och plågan att inte kunna älska, att inte vara älskad, att vara ensam och inte ha någon relation till sig själv.” Ursprungligen var det alltså en TV-föreställning inspelad 1976 och sänd i två delar 1977. Biografversionen är förkortad (från 201 minuter till 116 minuter) och iordninggjord av Fassbinder själv strax före sin död.

Rainer Werner Fassbinder (1946–82) började sin yrkesbana som skådespelare. 1967 anslöt han sig till Action Theater i München som året efter ombildades till en anti-teater. Han kom där att bli en ledfyr och fungerade som både skådespelare och regissör. Det är också därifrån grundstommen till hans skådespelarensemble kommer. Vid 60-talets mitt gör han även några kortfilmer och han långfilmsdebuterar 1969 med Liebe ist kälter als der Tod. Han är en av de mest kända regissörer som kom fram i den filmvåg som uppstod i Tyskland under 60-talet. Det hela kan bl a ses som en nationell front mot den totala USA-dominansen på Västtyska filmmarknaden vid denna tid.

Fassbinder vände sig dock ej mot Hollywood-producerade filmer i sig. Han fascinerades av de olika filmgenrer som gjorts, bl a gangsterfilmer och ”snyftare”, helst då av Douglas Sirk som under 1940- och 50-talet gjorde småborgerliga melodramer, kanske något liknande vår tids TV-tvålopera. Denna typ av film tilltalade Fassbinder, som också ville göra filmer vars form var ”fysiskt stark, strömlinjeformat snygg och stor i uttrycket” men han var ej intresserad av den ideologi den stod för. Visst ville även han få publiken att känna, men han ville också få den att tänka!

CW