Minnenas strand

Gérard Philipe (1922–1959) var son till en hotellägare och skulle inleda sin utbildning till läkare när han fick en liten teaterroll, som blev inledningen på en karriär inom teater och film. Hans genombrott på film kom 1947 med Le diable au corps (Djävulen i kroppen). Han blev sedan sin generations mest populäre skådespelare i Frankrike fram till sin för tidiga död 1959 i en hjärtattack.

”I den franska förkrigsfilmen fanns en smärtsam undergångston, en mörkt vibrerande, som gjorde romantik av desillusionen: den färgade stora verk som Dimmornas kaj och Dagen gryr (båda av Marcel Carné) och gav åt filmkonsten en lyrisk förnyelse, en grå drivande lyrik, rik på atmosfär och drömsk ljuvhet. Minnenas strand har fångat upp den tonen. Förutsättningarna är ungefär likartade: liksom de ovannämnda filmerna handlar den om en vinddriven, ödesmärkt människa på flykt undan rättvisan, hans återkomst till ett utgångsläge och det oundvikliga slutet. Det är bara det att hans hopplösa situation inte någon gång lyses upp av full förväntan – han kommer till en enslig kustby, sökande sitt förlorade liv där det en gång begynte, men finner dagar av regn, grå ensamhet och det obevekliga slutet för en som kommit för snett i livet. […] Man kan säga att dess pessimism är djup som hopplösheten, att den ytligt sett är negativ – och Minnenas strand är verklig konst, renande, skönhetsgivande Filmkonst — den sällsyntaste arten. […] Jag minns mig inte på mycket länge ha varit så fångad, gripen av en film.”

[Lasse Bergström i Arbetet 13/2 1951]

Ur Cinematekets program