Vingarne

Regissören Mauritz Stiller inspireras av Carl Milles’ skulptur Vingarne till en ny film. Han börjar leta efter en lämplig skådespelare till huvudrollen. Den unge hoppfulle Nils Asther provfilmar, men Stiller är inte nöjd med hans prestation, utan rollen går till Lars Hanson.

Asther går på premiären, och möter där Lili Bech, som har den kvinnliga huvudrollen. De ser filmen tillsammans.

Vad i all världen är nu detta? Ja, det är precis vad de förbryllade filmkritikerna frågade sig efter Vingarnes premiär. Filmatiseringen av den danske författaren Herman Bangs roman Mikaël var visserligen bra gjord, men i stället för att visa den rakt upp och ned, hade regissören Stiller packat in den i en ramhandling, som berättade om arbetet med filmningen. Något sådant hade aldrig tidigare skådats, ty detta hände ett bra tag innan Verfremdungseffekter blev ett accepterat inslag i teater och film, och enligt den goda smaken av år 1916 förstördes hela filmen av ramhandlingen.

Mottagandet blev alltså synnerligen kluvet. Å ena sidan huvudfilmen, som överöstes med lovord, som här i AB: ”Må det då strax sägas, att det varit en särdeles lycklig ingivelse att för filmen dramatisera detta verk och att omarbetningen utförts med sakkunskap och smak samt att dramat iscensatts på ett lika storartat som konstnärligt sätt under Mauritz Stillers regi.” Å andra sidan denna förkättrade ramhandling: ”fullständigt onödig”, ”smaklös” och ”påklistrad”. Resultatet blir att man går ut från biografen ”funderande över vad som är avsett att vara huvudsaken — pjäsen eller det som inte hör dit”. (I Danmark klipptes ramhandlingen bort, och de danska kritikerna var också mycket positivare än de svenska i sina omdömen.)

Filmen är för övrigt mycket trogen mot romanen, förutom att bokens tavla bytts ut mot en skulptur. Framställningen av Zoret som Strindberg är också Stillers idé.

Nils Asther gjorde här sin första filmroll, och för Lars Hanson innebar Vingarne filmdebut inför svensk publik. Han hade visserligen en av huvudrollerna i Stillers Dolken från 1915, men den förbjöds av censuren och visades aldrig i Sverige.

Tilläggas bör att filmen helt nyligen återfanns, efter att länge ha varit försvunnen. (Not: Den återfunna versionen saknar ramhandlingen, Denna har i den kopia vi visar rekonstruerats.)

IS