Cronaca di un amore
Regi: Michelangelo Antonioni.
Manus: Michelangelo Antonioni, Daniele D’Anza, Silvio Giovanetti, Francesco Maselli, Piero Tellini efter en berättelse av Antonioni.
Foto: Enzo Serafin.
Arkitekt: Piero Filippone.
Musik: Giovanni Fusco, solosaxofon: Marcel Mule.
Produktion: Villani Film (Franco Villani, Stefano Caretta), Italien, 1950.
Skådespelare: Lucia Bosè (Paola Molon), Massimo Girotti (Guido), Ferdinando Sarmi (Enrico Fontana), Gino Rossi (detektiv), Marika Rowsky (mannekäng), Rosi Mirafiore, Rubi D’Alma.
Svensk premiär: 6/9 1965, Grand, Stockholm.
Längd: 96 minuter.
Detta är Antonionis första spelfilm. Han hade tidigare, med början 1943, gjort sju stycken kortfilmer. Under intryck av neorealisterna hade han förlagt inspelningarna utanför ateljéerna. Men redan här i sin första spelfilm visar han större intresse för människans psykologi än för sociala problem som annars står i centrum för neorealismen. Dessutom valde han att skildra den överklassmiljö som han själv kom från.
Under de följande tio åren skulle han skapa sig ett namn i Italien, men det var först vid Cannes-festivalen 1960 som Antonioni slog igenom med filmen Äventyret. Den omedelbara ”berömmelsen” vid visningen i Cannes tillkom dock genom att filmen blev utbuad och hånad. Enligt ett ögonvittne blev Antonioni efter föreställningen ”bokstavligen jagad ut ur festivalpalatset”. Med tiden har det blivit en filmklassiker.
Med Äventyret inledde han också ett fruktbart samarbete med Tonino Guerra som manusförfattare. Tonino Guerra som även skrivit manus till bl a Fellinis Amarcord, Rosis Tre bröder och Tarkovskijs Nostalgia.
En kärlekskrönika handlar om industrimannen Fontana som lever i ett tämligen misslyckat näktenskap med Paola. Han misstänker att hon bedrar honom, och han anlitar en privatdetektiv. Denne upptäcker att Paola för sju år sedan känt en man Guido, vars fästmö omkommit i en hissolycka. Guido återknyter kontakten med Paola när han upptäcker att han är föremål för efterforskningar…
MN