Vesiolyje rebjata
Regi: Grigorij Alexandrov.
Manus: Alexandrov, Vladimir Maas och Nikolaj Erdman.
Foto: Vladimir Nilsen.
Arkitekt: Alexander Utkin.
Musik: Isaac Dunajevskij. Sångtexter av Levedev-Kumatj.
Produktion: Mosfilm, Sovjet 1934.
Skådespelare: Leonid Utjosov, Ljubov Orlova, Maria Strelkova, Elena Tiapkina.
Svensk premiär: 26/12 1936.
Längd: 92 minuter.
Grigorij Alexandrov var född 1903 i Ural. 1921 kom han till Moskva, där han mötte Sergej Eisenstein som anställde honom som regiassistent. De två, och fotografen Eduard Tissé, samarbetade under hela 1920-talet, och gjorde filmerna Strejken, Pansarkryssaren Potemkin, Oktober och Generallinjen. I de två sistnämnda medverkade Alexandrov även som manusförfattare. I början av 1930-talet skickades de tre till USA av Stalin, som hade insett filmens stora möjligheter som propagandainstrument och nu ville se till att Sovjetunionens regissörer lärde sig att till fullo behärska ljudfilmens alla möjlighter, för att så slagkratigt som möjligt föra fram politiska budskap.
Snart efter Amerikaresan kom en brytning mellan Alexandrov och Eisenstein, då de inte längre hade samma syn på filmkonsten. De hade rest till Mexico och tillsammans börjat arbeta på Que viva Mexico, men inspelningen avbröts, och detta blev slutet på samarbetet. Alexandrov började nu regissera på egen hand och hans första film blev Hela världen skrattar. Den belönades med första pris i Venedig 1934, och blev en stor framgång över hela världen.
Filmen har verkligen inte mycket gemensamt med de ovannämnda 20-talsverken. Den är en uppsluppen fars om en musikalisk herde, som av misstag tas för Den Store Dirigenten, något som medför en hel del problem, som exempelvis en hel orkester som råkar i våldsamt slagsmål, eller herdens djur som dundrar in på en elegant mottagning och super sig rejält fulla.
Alexandrovs filmer är tyvärr praktiskt taget okända i Sverige idag. Här kan dock nämnas Cirkus (1936) med antirashetsmotiv, och Volga, Volga (1938) med antibyråkratiska tendenser. Av hans efterkrigsfilmer bör nämnas Möte vid Elbe från 1949, som handlar om mötet mellan de sovjetiska och amerikanska arméerna vid slutet av andra världskriget. Han rekonstruerade också Que viva Mexico. Alexandrov belönades med många kulturpriser och satt med i många kommissioner för film, litteratur, konst, ungdom och fred. Fullt så bra gick det inte för manusförfattarna Maas och Erdman, som kort efter arbetet med Hela världen skrattar förvisades från Moskva för att i djurfabler ha drivit med ledande sovjetiska politiker.
Grigorij Alexandrov avled 1983.
IS