Mannen med den gyllene armen

Mannen med den gyllene armen tar upp ett ämne som är minst lika aktuellt nu som då.

Filmen handlar om den flinke pokerspelaren Frankie, skickligt spelad av Frank Sinatra, som hamnat i knarkmissbrukets djävulska klor. Efter att ha blivit befriad från sitt begär återvänder Frankie till samma torftiga storstadsmiljö han kommit från, till sin hysteriska och simulerande lama hustru. Hon anspelar ständigt på den bilolycka orsakande hennes tillstånd, som Frankie sägs vara ansvarig för. Och till knarklangaren som åter drar in honom i spelet och knarkhanteringen med återfall som följd. Kim Novak, som älskarinnan, är den som i slutscenen stöttar honom i ett sista försök att ta sig ur beroendet.

Filmen fick visningsförbud. Den halvofficiella självcensuren bestående av Föreningen USA:s filmproducenter kunde inte tillåta att en film om knark visades för amerikanska medborgare. Fast efter det att Otto Preminger betalat 25 000 dollar i böter kunde filmen visas, med stor succé som följd. Debatten runt filmen gav väl lite gratisreklam, kan man tänka.

Otto Preminger (född 5 dec 1905) tillhör de som med ljudlig stämma ofta fick som han ville, men inte alltid.

Han kommer ursprungligen från Österrike. Samtidigt som han läste juridik i Wien spelade han amatörteater. Han lyckades komma in hos den välkände teaterdirektören Max Reinhardts teater och arbetade där både som aktör och regiassistent.

På grund av det politiska klimatet i Europa 1935 — Preminger var jude — såg han det bäst att ta sig till USA. Han satte där upp ett rättegångsdrama på Broadway och fick samtidigt kontrakt hos 20th Century Fox och gjorde ett par B-filmer. Den ena hette Sångaren från Mexiko (Under your spell) med sångaren Laurence Tibbett som Fox var skyldig en sista film. I en scen står Tibett ensam på en kulle och sjunger för sig själv. Men producenten som tyckte det såg lite ödsligt ut föreslog att man kanske kunde lägga in lite bilder av folk som hänfört stod nedanför och lyssnade till sångaren. Otto Preminger försökte förklara han skulle ju vara ensam, mol allena!

Resultatet blev att Tibbett står där och sjunger på kullen, som är omgiven av kväkande grodor, visade i närbild. Det blev ingen större succéfilm. Strax efter skar det sig mellan Preminger och chefproducenten Zanuck. Preminger for tillbaka till Broadway och satte upp pjäsen ”Felmarginalen” (”Margin of error”) och fick själv i sista minuten hoppa in och spela tysk nazistförbrytare.

I rollen som tysk nazist kom han tillbaka till Hollywood. Till råga på allt var det Zanuck som ville ha med honom i sin nya film, Mannen med sälgpiporna (Pied piper, 1942 efter Nevil Shutes roman). Preminger fortsatte att spela tysk nazist, ironiskt nog — han var ju själv jude, i Billy Wilders film Fångläger 17 (Stalag 17, 1953).

Nu ville Fox filmatisera Premingers Broadwaysuccé ”Felmarginalen” och erbjöd honom att spela sin gamla roll från scenversionen. Preminger vägrade om han inte själv fick regissera. Så blev det.

Under Zanucks krigstjänst hade Fox satt Preminger på att regissera filmen Laura, ett detektivdrama. Zanuck fråntog Preminger uppdraget och gav det till Rouben Mamoulian i stället, men Zanuck var från första stund så missnöjd med dennes arbete att Preminger fick tillbaka arbetet. Resultatet blev en av 1944 års största succéer.

Från tidigt 50-tal var Preminger sin egen producent. Det gav honom möjlighet att utmana Hollywoods konventioner och deras självcensur genom att i sina filmer ta upp ämnen och ord som ansågs anstötliga, t ex graviditet, preventivmedel och knark.

1960 gör han Exodus i Israel, 1962 Storm över Washington i Washington och 1963 Kardinalen i Rom och Wien, alla mycket stora produktioner.

”Han har rykte om sig at vara en filmens fältherre. Han är nämligen expert på raserianfall som alltid leder till att han får varje scen som han vill ha den.” [Cecil B de Mille]

ChA