Skuggornas armé

Jean-Pierre Melville föddes i Paris 1917. Han hette egentligen Grumbach men tog efternamnet Melville som en hyllning till den amerikanska författaren Herman Melville, Moby Dicks skapare. Jean-Pierre Melville blev tidigt fascinerad av film och tillbringade en stor del av sin uppväxt på bio, där han såg och lärde. Han tillhörde de första som insåg storheten i den amerikanska filmen. Efter att ha kämpat i motståndsrörelsen gjorde han sin första långfilm, Havets tystnad, 1947. Den anknöt till kriget och skildrade en civiliserad tysk officer som inkvarteras på en fransk bondgård. Fram till sin alltför tidiga död 1973 gjorde Melville ytterligare 12 filmer, kanske inte en imponerande kvantitet, men deras kvalitet står högt över det mesta som producerats inom filmvärlden under och efter hans tid.

Melville är berömd för sina gangsterfilmer, de är filmer med ett intellektuellt och känslomässigt djup som oftast saknas i vanliga kriminalfilmer. Hans filmer är utformade likt antika ödesdramer där hans ensamma hjältar obönhörligt förs mot sin av ödet förutbestämda undergång. Till hans främsta verk hör Andra andningen (1962) om det grymma spelet mellan gangsters och polisen, där det inte är frågan om vem som har rätt eller fel. Samuraj Killer (1967), med Alain Delon, berättar om en yrkesmördares obotliga ensamhet. Melvilles mästerverk är Den röda cirkeln (1970) där alla hans teman och motiv får sin slutliga höjdpunkt.

Melville nämns ibland som föregångare till nya vågen. Detta är bara delvis sant. Det som förmodligen mest influerade nya vågens män var Melvilles enkla men effektiva produktionsmetoder, utformade under små ekonomiska ramar. Men stilmässigt är Melville långt från nya vågens filmer. Han anknöt till amerikanska berättarideal och föredrog alltid att spela in i studio, med alla de fördelar det gav honom. Om han haft någon betydelse för filmens utveckling i Frankrike är svårt att fastställa men det går nog att spåra en viss påverkan från honom hos unga bildberusade filmskapare som Luc Besson och Jean-Jacques Beineix.

Skuggornas armé är en film om motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget där Melville själv deltog. Om varför han gjorde filmen säger han: ”För första gången visar jag i denna film saker som jag känner till och har upplevt. Trots detta så är självklart min sanning subjektiv och har ingenting att göra med verklig sanning. Med tidens gång tenderar vi att komma ihåg det som passar oss i stället för vad som verkligen hände. Boken skriven av Kessel i händelsernas centrum 1943 är nödvändigtvis mycket olik den film jag spelade in 1969. Det finns många ting i boken — underbara ting — som är omöjliga att filma idag. Utav ett sublimt dokument om motståndsrörelsen har jag skapat en retrospektiv drömbild, en nostalgisk pilgrimsresa tillbaka till den period som djupt märkte min generation.”

Melville var en total filmskapare, han behärskade alla aspekter av filmproduktionen. Genom att se mycket film hade han lärt sig hur film fungerade. Hans stora tekniska kompetens blev något han kunde använda för att förverkliga sina visioner. Melville var även en duktig personinstruktör, Alain Delon gjorde säkerligen sina bästa insatser på film i de tre verk han gjorde för Melville. Simone Signoret berättar om inspelningen av Skuggornas armé hur Melville och Lino Ventura inte talade med varandra, mellan dem fanns en ilsken spänning. Signoret menar att detta var fruktbart för Venturas roll. Gerbier är en ensam och isolerad person, och Ventura upplevde någonting liknande under inspelningen och detta påverkade positivt hans rollskapapelse.

HE