Regi: Hasse Ekman.
Manus: Hasse Ekman och Walter Ljungquist, efter Ljungquists roman.
Foto: Gösta Roosling.
Musik: Lille Bror Söderlund.
Produktion: Svensk Filmindustri, 1945.
I rollerna: Eva Henning (Pia Serner, aktris), Alf Kjellin (Dan Killander, stationsskrivare), Stig Järrel (”luffaren”), Hjördis Petterson (Fröken Fristedt, pensionatsvärdinna), Anna-Lisa Baude (Fröken Oskarsson, pensionatsvärdinna), Marianne Löfgren (Valborg Snäckendal, pensionatsvärdinna), Sigge Fürst (Hugo Snäckendal, styrman), Olof Molander (Fritz Diebolt, äventyrare), Hilding Gavle (Johannes Törsleff, kyrkoherde), Hasse Ekman (hans adoptivson), Margit Manstad (Marie, aktris), Karl-Arne Holmsten (Löjtnant Ekberg, flygare).
Svensk premiär: 6/8 1945.
Längd: 105 minuter.
Vandring med månen (1945) var Hasse Ekmans elfte film och den som följde hans teaterfilm Kungliga patrasket, som visades på Uppsala Filmstudio i höstas.
Vandring med månen baserade sig på en roman från 1941 av Walter Ljungquist, vars kortroman ”Ombyte av tåg” tidigare filmats av Hasse Ekman 1943. Han filmade senare ännu en roman av Ljungquist: ”Nycklar till okänt rum”, som fick sin premiär 1950 under namnet Den vita katten.
Vandring med månen är till stilen en något ovanlig Hasse Ekman-film, en lyrisk och stämningsfylld saga med mörka undertoner, om kärlekens hemlöshet och livets udda existenser. I centrum står ett ungt par, en ung stationsskrivare (spelad av Alf Kjellin) som lämnar sitt trista arbete och ger sig ut på luffen med en söt aktris (Eva Henning i en av sina mest minnesvärda roller). De möter allehanda existenser, bl a Hasse Ekman i en annorlunda roll som cynisk invalid.
Mottagandet var utmärkt och befäste Ekmans position som en av den svenska filmens förgrundsgestalter. ”Den löftesrikaste svenska filmen efter Hets”, ansåg t ex Gerd Osten i BLM. Morgontidningens Sten Guldbrand skrev: ”I snabb växling kommer den ena utmärkta bildsviten efter den andra. Man blir överraskad, förbluffad, och man har så roligt, så roligt. Här finns också repliker av för svensk film ovanlig lyster. Det är en rikedom på beundransvärda detaljer, så mänskligt fint och rikligt tecknade och ur filmsynpunkt mästerligt upplagda. Vandring med månen är en film, som man uppskattar och tycker om så när som på det oklara slutet.”
Just slutet, där Ekman och Ljungquist diktade till en vapensmugglingsepisod som inte fanns i romanförlagan, var något de flesta vände sig emot och även regissören ångrade i efterhand tilltaget. Men i övrigt är Vandring med månen en av Hasse Ekmans mest tilltalande och underhållande filmer, som håller utmärkt även idag.
BB