Kaos

Luigi Pirandello (1867–1936), Nobelpristagare, författare till pjäser som ”Sex roller söka en författare”, en av den italienska litteraturens största namn, hade sina rötter på Sicilien, i dess mylla, ur dess själ. I novellsamlingen ”Novelle per un anno” (”Noveller för ett år”) gräver han djupt i sitt sicilianska förflutna. De två filmande bröderna Paolo och Vittorio Taviani har tagit fasta på fyra av dessa noveller och översatt dem till film, en mäktig film på 188 minuter med titeln Kaos, efter det dialektala namnet på Pirandellos födelseby. ”Sicilien är ett fantastiskt landskap, ett landskap med stora vidder, där det fortfarande är möjligt att berätta historier av episk karaktär. Sicilien kom alltså först och sedan Pirandello”, förklarar bröderna Taviani i en intervju med Carlo Barsotti (som regisserat en annan av terminens filmer, Ett paradis utan biljard) i Chaplin nr 3 1984.

Den första historien, Den andra sonen, börjar på en väg där en grupp människor vandrar mot hamnstaden för att emigrera till Amerika. En gammal kvinna (gestaltad av den lysande Margarita Lozano, kvinnan som återkommer i alla bröderna Tavianis filmer) går bredvid går bredvid och vill att emigranterna ska ta med brev till hennes söner i Amerika. Hennes ende kvarvarande son följer efter henne men hon låtsas som han inte existerar. Det blodiga och grymma skälet till detta kommer så småningom fram…

Månraseri, den andra historien, berättar om den nygifte mannen som bär på en hemsk hemlighet. När så natten med fullmåne kommer måste han avslöja den för sin unga brud.

Den tredje berättelsen, Lerkrukan, är en mer komisk historia om den klurige kruklagaren som lurar den mäktige storgodsägaren.

Sista historien, den poetiska Själamässa, handlar om de fattiga fåraherdarna som inte har någon egen kyrkogård och hur de går till väga för att få det.

Epilogen, där den åldrade Pirandello återvänder till Sicilien, är en suggestiv hyllning till barndomsminnenas kraft. Dessa minnen vars trygghet låter oss kasta oss ut för okända avgrunder.

NB