Same Player shoots again
1968, 12 minuter, utan tal
Det äldsta bevarade av Wim Wenders filmförsök. Ur några få tagningar, en av dem långt utdragen, utvinner Wenders något av en film-noir-stämning. Kan också användas för att personlighetstesta filmkritiker – somliga kommer att se politiska undertoner à la -68, andra kommer att se motbilder till Leni Rifenstahl. Somliga kommer att associera till Tarkovskij, andra till Polanskis Cul-de-Sac. Men det är bara en bit film.
3 amerikanische LPs
1968, 25 minuter, tyskt tal, engelsk text
Musiken – av Van Morrison, Creedence Clearwater Revival, Harvey Mandel – kommenteras av bilder. Wenders ser på det amerikaniserade tyska landskapet så som han senare skulle se på amerikanskt stadslandskap i t ex Paris, Texas. Gjord tillsammans med Peter Handke.
Polizeifilm
1968, 11 minuter, tyskt tal, engelsk text
Instruktionsfilmen kunde ha hetat: ”Insatsstyrkornas nya taktik”. Satir över polisbrutalitet mm, mm.
Reverse Angle
1982, 16 minuter, tyskt tal, engelsk text
Ett filmbrev från Wenders i Amerika där han just
spelat in filmen Hammett. Om förmågan att se bilder. Och om förlusten av den förmågan.
Chambre 666
1982, 50 minuter, tyskt tal, engelsk text
I ett hotellrum i Cannes 1982 ställer Wim Wenders upp en kamera och en bandspelare. En lång rad filmskapare, den ena efter den andra, sätts i stolen framför kameran och får frågan om filmens framtid i TV-åldern. Ensamma i rummet får de svara precis vad de vill.