Peter Jackson-special

”Om jag ska ägna två år av mitt liv åt en film, ska den ge publiken en upplevelse av en tid eller plats dit de aldrig kan komma. Att göra en film som är lika realistisk som smutsdisken roar mig inte, och jag vill inte se en sån film heller.” [Peter Jackson]

Peter Jackson ansågs vara en mästerlig regissör långt innan Sagan om ringen gick upp på biograferna. Men det var inom en helt annan typ av filmgenre han började sin karriär. Splatter och gore är måhända en ganska smal genre, den lämpar sig absolut inte för alla, men är man inte allt för kräsmagad så är det faktiskt värt det att se Jacksons tre första långfilmer. För det är roligt. Alla filmerna bygger på en humoristisk grund, om än att det handlar om en ganska blodig humor. Dessutom präglas filmerna (framför allt Bad Taste) av en skaparglädje som är få filmare förunnad. Regissören gjorde sin första film mer eller mindre utan budget, och har man inga pengar tvingas man vara både påhittig och ihärdig om man vill göra en film där effekterna står i centrum. Bad Taste är knappast en fulländad film tekniskt sett. Men vad gör väl det om det faktiskt går att upptäcka den gula hinken fylld med låtsasblod i en scen då Jackson själv i en av sina roller faller och slår huvudet i klipporna. Den gula hinken står mer eller mindre som en symbol för att det faktiskt går att göra riktigt bra film utan att det behövs dyra och komplicerade effekter.

1983 började Peter Jackson inspelningen av en kortfilm på 10 minuter som skulle heta The Roast of the Day, som fyra år senare resulterade i den 91 minuter långa kultfilmen Bad Taste. Jackson skrev manus, spelade två av huvudrollerna, byggde modeller och skjutvapen, gjorde masker, lade make-up, agerade kameraman och regisserade filmen. Skådespelarna i filmen är hans vänner som ställde upp och arbetade oavlönat på helger och ledigheter under fyra års tid.

Bad Taste är en riktigt rolig, mycket blodig och ganska osmaklig historia om utomjordingar som har fattat smak för människokött. Från Nalic Nod i yttre rymden kommer snabbmatsföretagarna Crumbs-crunchy delight organisation för att hämta upp smakprover som ska presenteras för Nalic Nods snabbmatsmyndighet. Den nya exotiska smaken utgörs av homo sapiens. Den lilla byn Kaihoro töms på invånare som efter arkebusering läggs i lådor som varuprover. När myndigheterna på Nya Zeeland får reda på detta tillkallas ”The Boys”, en liga på fyra män som kallar sig A.I.D.S. (Astro Investigation & Defense Service). De är anställda av regeringen för att skydda jorden och månen från utomjordiska angrepp. De får bara använda våld vid ett direkt hot mot jorden eller månen och nu när, som de uttrycker det i filmen, ”the bastards have landed” är det ”open season on E.T.’s”.

Redan 1986 började Jackson skriva på ett manuskript till filmen Braindead. Han sökte pengar för filminspelningen 1989 men blev inte beviljad hela den summa som behövdes. Jackson började istället med inspelningen av dockfilmen Meet the Feebles. Likt Bad Taste börjades inspelningen i tron om att det skulle bli en kortfilm, men ett japanskt bolag var intresserat av att backa upp filmen ekonomiskt och the New Zealand Film Comission bidrog med resten av pengarna som krävdes för att filmen skulle få långfilmslängd.

Meet the Feebles är en spluppetkomedi (spluppet står för splatter + puppet). Det är ingen dockfilm för de allra minsta. Dockorna i filmen har enligt Jackson själv ett mänskligt beteende, men det skulle i så fall handla om människor med stora mentala problem. Filmen innehåller bl a en manodepressiv elefant, en hetsätande flodhäst och en krokodil som är en knarkande Vietnamveteran. Alla ingår de i ett varietésällskap där de inbördes relationerna är minst sagt dåliga. I samarbetet med den gemensamma showen tär de på varandras tålamod. Filmen slutar i massaker, och det är väl nästan givet att även dockor blöder i Jacksons tappning.

1991 sökte Jackson återigen pengar för Braindead och den här gången fick han pengarna från the New Zealand Film Comission och inspelningen kunde börja. Med den filmen fick han för första gången möjligheten att arbeta med professionella skådespelare.

Braindead (eller Dead Alive som den också kallas) är en zombiefilm som handlar om Lionel och hans mamma som blir zombie efter ett missöde på zoo. Lionel gör sitt bästa för att ta hand om sin mamma i hemmet trots hennes tillstånd. Han blir också tvungen att inhysa en och annan förbipasserande som modern lyckas zombifiera. Till slut har Lionel hela källaren full av döda människor som fortfarande ”lever”. Alla som kan sin zombiehistoria förstår att det inte är en vidare hållbar situation, ett blodbad är att vänta. Och blodbad blir det. 25 minuter med blodet i huvudrollen bjuds vi på i den här filmen.

KHÅ