Jules et Jim. Frankrike 1961. Regi: François Truffaut. Manus: François Truffaut och Jean Grualt efter en roman av Henri- Pierre Roche. Foto: Raoul Coutard. Musik: Georges Delerue, samt sången »Le Tourbillon» av Boris Bassiak. Klippning: Claudine Bouche. I rollerna: Jeanne Moreau (Catherine), Oskar Werner (Jules), Henri Serre (Jim), Vanna Urbino (Gilberte), Boris Bassiak (Albert), Sabine Haudepin (Sabine), Marie Dubois (Therese), Kathe Noelle (Brigitte), Anny Nelsen (Lucie), Christiane Wagner (Helga). Längd: 105 min.
Jules och Jim var François Truffauts tredje långfilm och mycket uppmärksammad vid premiären 1962. Jeanne Moreaus bylsiga tröjor och stora kepsar påverkade modet och den både uppsluppna och tragiska historien fick publiken att både skratta och gråta på biograferna.
I filmens centrala replik säger Jules till Catherine: Du påminner mig om ett kinesiskt skådespel jag såg före kriget, där kejsaren steg fram, och bockade och sa: ”Jag är världens olyckligaste människa för jag har två hustrur... nummer ett och nummer två.” Truffaut har själv förklarat att han vill visa upp hur omöjlig den tredelade kärleken är i vårt samhälle. ”Idén med min film är att parkärlek inte är tillfredställande, men att det inte finns någon annan lösning.” Jules och Jim är berättelsen om kärlek och vänskap som inte ens döden rår på. Ytligt liknar filmen en uppsluppen komedi med upptåg och sketcher. Men på botten finns en allvarlig förtvivlan.
För Jeanne Moreau betydde Jules och Jim ett världsgenombrott. Hon gestaltade kvinnan med sina egna lagar. Kvinnligheten som princip, enligt Truffaut. När hon sjunger »Le Tourbillon», virvelvinden, lyfter filmen och lättar alla bördor.
Det har skrivits mängder om denna film, bla uppsatser på institutioner för filmvetenskap. En som har fångat mycket av filmen på begränsat utrymme är Rune Waldekranz som skrivit följande:
”En roman av Pierre Roche har gett uppslag till en film, som i varje meter bär Truffauts omisskännliga signatur, en stil fylld av mångtydigheter och paradoxal pregnans. Truffaut har lyckats med det hart när omöjliga: att belysa det klassiska triangelmotivet ur nya och oväntade vinklar. Jules och Jim är på ytan – men endast där – en okomplicerad berättelse om två mäns vänskap, en vänskap som får sitt symbolvärde av att Jules är österrikare och Jim fransman. Det är en vänskap som håller genom ett världskrigs katastrofer och som slutligen förintas av ett ännu irrationellare sprängstoff – en kvinna.
Filmen börjar i en idyllisk förkrigsvärld, där ”la garçonne” ännu är en okänd företeelse och där Catherines upptåg i pojkkläder är en ouvertyr till filmens tema om kärlekens frihet och den erotiska jämlikheten mellan könen.”
LHö