USA 1999. Regi: Tim Burton. Manus: Andrew Kevin Walker. Foto: Emmanuel Lubezki. Kippning: Chris Lebenzon. Musik: Danny Elftnan. Scenografi: Rick Heinrichs. Producent: Scott Rudin, Adam Schroeder. I rollerna: Johnny Depp (Ichabod Crane), Christina Ricci (Katrina van Tassle), Michael Gambon (hennes far), Miranda Richardson (hennes styvmor), Casper van Dien (hennes fästman), Jeffrey Jones (prästen), Christopher Walken (spökryttaren), m.fl. Längd: 101 min.
På tröskeln mellan 17- och 1800-tal reser Ichabod Crane, idealistisk poliskonstapel från New York, ut till den dimmiga bondhålan Sleepy Hollow för att ta reda på vem det är som terroriserar bygden nattetid genom att rida omkring och hugga huvudet av folk. Det viskas om en huvudlös ryttare som går igen, men Crane, som är en förnuftets man, är övertygad om att det finns en naturlig förklaring. Snart blir han varse att han haft fel.
Man känner igen Tim Burtons värld från film till film, trots att de alla har sin egenart. Vad de än handlar om så lyckas han göra ämnena till sina. Hans mest otypiska film till dags dato är förmodligen Ed Wood, som närmar sig den vanliga filmbiografin i stil. Men i övrigt rör sig hans filmer ofta i ett parallellt universum fullt med småbisarra outsiders, inspirerat av lika delar gotisk skräck och barnboksestetik. Sleepy Hollow är hans mest skräckgotiska film, där han gör en alldeles egen tolkning och utbrodering av den klassiska amerikanska skräcknovellen The Legend of Sleepy Hollow av Washington Irving. Atmosfären i den mystiska nybyggarbyn är som hämtad ur en av de engelska Hammer-filmerna, och deras influens understryks av att den legendariske Hammer-aktören Christopher Lee framträder i en mindre roll. Ichabod Crane företräder det rationella 1700-talet som är på väg ut, och när han kommer till Sleepy Hollow slungas han hals över huvud, tillsammans med tittarna, ut i det irrationella 1800-talet med sin skräckromantik och mystik. Resan är bedövande vacker, spännande, och kuslig.
EL