Direktören för det hela

Danskjäveln är tillbaka. Knappt har vi hämtat oss från de ångestladdade bråddjupen i Dogville och Manderlay förrän den ständigt rastlöse Lars von Trier bjuder oss på sin första renodlade komedi. Visst har von Trier visat prov på humor tidigare, från den kolsvarta galghumorn i filmer som Epidemic och Idioterna till den skarpa sjukhussatiren i Riket, men aldrig har han varit lika magknipsframkallande rolig som i Direktören för det hela.

Handlingen är så simpelt genial att självaste Nils Poppe skulle gnugga händerna av förtjusning om han kunde. En konflikträdd företagsledare väljer att inte avslöja för sina medarbetare att det är han som styr och ställer, utan skyller alla obekväma beslut på den osynliga ”direktören för det hela”. Problem uppstår dock när företaget skall säljas till en utländsk företagare som insisterar på att få förhandla med direktören. Vad gör man då? Naturligtvis anställer man en halvtafflig skådespelare som får ikläda sig chefsrollen. Det är såleds bäddat för farsartade förvecklingar och pinsam situationskomik. I inledningen insisterar von Trier själv på att filmen innehåller ”ingen reflektion, ingen pedagogik – bara trivsel”, vilket naturligtvis inte är helt sant. Riktigt bra humor ska göra ont att se, och den som tyckte att det var plågsamt att beskåda David Brents självförnedring i brittiska TV-serien The Office riskerar att vrida sig rejält under denna visning.

Direktören för det hela spelades in på futtiga fem veckor och var egentligen tänkt som en lekfull paus i det krävande arbetet med Washington, den avslutande delen i von Triers Amerika-trilogi. Avbrottet blev dock längre än det var tänkt. I våras rapporterades det att regissören gått in i en djup depression, lagts in på Riket och tvivlade på om han någonsin skulle återfå lusten till att göra film. Vi får hoppas att detta tillstånd är högst tillfälligt och att von Trier snart återfår sin kreativa rastlöshet. Han har ju utlovat att nästa projekt ska bli Antichrist, hans första renodlade skräckfilm. En av de få genrer som fortfarande återstår för den egensinnige dansken att sätta sitt avtryck på.

FS