Flickan från Auschwitz

Stefan Jarl har som dokumentärfilmare aldrig stuckit under stol med att han inte står för någon så kallad föment objektivitet i sitt filmande utan tvärtom hävdat en stark subjektivitet inför det han filmat av. Detta vare sig det handlat om människor i periferin som i hans modstrilogi eller människans förhållande till naturen i filmer som Naturens hämnd och Hotet.

Alltid har han velat ställa sig på de svagas eller utsattas sida, de som befinner sig utanför, med ett nästan hämningslöst personligt engagemang där han inte väjt för att så att säga iscensätta verkligheten på nytt. Att han därför valt att göra en film om Svenska Dagbladets Israelkorrespondent Cordelia Edvardson föreföll honom mycket naturligt. Som han förklarat i en intervju är hon en person med stark identitet och likt honom letar efter smärtpunkterna och strävar dit det brinner. I samma intervju dolde Jarl heller inte att det han ville åstadkomma var ett enögt idolporträtt.

Hon har å sin sida verkligen valt en form av outsiderposition. Som överlevande från förintelsen kom efter en karriär som journalist i Sverige till Israel varifrån hon rapporterat i både Svenska Dagbladet och i radion med sin mycket karaktäristiska och personliga stämma. De som till äventyrs trodde att hon på grund av sin bakgrund skulle ställa sig ensidigt på Israels sida i mellanösternkonflikten kom att missta sig. Tvärtom har hon gång på gång riktat skarp kritik mot Israels handlande på de ockuperade områdena och filmen följer hennes febrila verksamhet bland vägspärrar och andra hinder för den palestinska befolkningen, där hon observerar, antecknar och även ingriper personligen vid några tillfällen.

Jarl har å sin sida dragit ut kritiken mot den israeliska ockupationpolitiken på ett sätt som säkert upplevs som kontroversiellt på sina håll, inte minst genom att dra paralleller med nazismens terror. Han väver samtidigt in sin egen subjektiva livshistoria där upplevelsen av dokumentärfilmer från befrielsen av de nazistsiska koncentrationslägren enligt honom själv blev till en impuls att bli filmare. Detta har också bidragit till viss kritik. Per Vesterlund konstaterade i Ergo att Jarls styrka är att finna och även iscensätta övertygande och drabbande bilder av den samtida verkligheten så varför dessa platta (re)konstruktioner av sin förlorade oskuld.

PQ